Idag har vi äntligen sluppit spendera typ hela dagen i ett köpcentrum. Vi bestämde oss för att bojkotta det och istället åka in till "riktiga" stan. Superhärligt att bara få gå omkring och strosa och äta lunch på ett lokalt café. Rätt skönt att få slippa köpcentrum-/turistmaten.
Här på andra sidan jordklotet bor vi i en förort som ligger ca 10 minuter utanför stan, längs Atlantkusten. Otroligt vackert och man slås av utsikten varje gång man kommer körandes över berget. Man måste nog beskriva förorten som en lite "fin" (läs: överklass) förort. Här verkar det mest bo pensionerade européer som bor halva året här och halva året hemma i Europa. Det är svårt att försöka välja var man vill bo när man inte känner en stad. När man inte har någon aning om hur de olika områdena ser ut eller hur de särskiljer sig. Vi hamnade kort och gott här för att en vän till mig hittade ett fint hus till oss här. Om det sedan hade legat någon annanstans, så hade vi säkert bott där. Men nu bor vi alltså här i ett område som heter Camps Bay. Området blir extremt turistigt under julsäsongen (så pass att många av européerna som bor här faktiskt åker hem några dagar över jul - de orkar inte vara här då) - tänk Marstrand under Match Race eller Båstad under tennisveckan. Fast multiplicera med typ 10000000, så börjar det nog närma sig. Eftersom de flesta som bor här spenderar vinterhalvåret i Europa, så blir det ju följaktligen dessutom fullkomligt dött under andra halvan av året. Vidare är det också storm större delen av tiden (förutom i januari och februari). Det blåser alltså så pass mycket att vi nu inte larmar längre, då larmet gick av ca fyra gånger per dag enbart av blåsten. Jaha, tänker ni nu - varför vill man bo i det där området då? Det låter ju inte så megasuper. Det undrade vi också, för om man ska vara helt ärlig så kan de flesta som bor här välja att bosätta sig i princip var som helst. Så det måste ju finnas något riktigt speciellt här. Så vi frågade vår chaufför som vi hade de första dagarna. Han svarade: "But, because of the view". Vi svarade: "But we don't have a view". Han svarade: "Ooooh". Lång tystnad...
För vackert är det här, oerhört vackert. Och området är jättehärligt och vi bor 300 meter från stranden och 100 meter från en park där vi kan hänga med Felix ibland. Och så har vi belönats med världens trevligaste granne som hjälper oss med det mesta - vilket är rätt mycket just nu. Igår fick vi t ex låna typ 100 DVD:er - vi har inte fått någon TV ännu eftersom man först måste gå till postkontoret och bli beviljad TV-licens innan man ens får köpa en TV. Och posten strejkar... Need I say more? På tal om grannen, så har han också inte bara en porsche, inte två porschar, nej vår granne har faktiskt sex porschar. Jojo, det känns ju helt normalt.
Har inte heller chockats av speciellt många TIA:s senaste dagarna. Eller jo - en rätt så speciell. Man låser inte dörren på offentliga toaletter. Man håller inte ens för med foten. Nej då, det räcker med att stänga dörren lite på glänt för att man tydligen ska förstå att någon är där inne. Något jag inte förstod förrän efter tredje(!) gången jag öppnade dörren och hittade en något förvånad kvinna på toaletten. De ropar inte heller till när de märker att dörren håller på att öppnas, utan tittar bara förvånat upp på en när man redan hunnit öppna dörren på vid gavel och i princip befinner sig inne i samma toalettbås. Lite märkligt ändå, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar